Heej!
Nu sitter jag här en snabbis och vill bara säga hej till er ♥. Det är en sån där dag då det är mycket. Jobbat till 4 hämtat gubben vid bilverkstaden, ska snart på träning, sen köra gubben till bilverkstaden igen.
Dessutom har jag sån huvudvärk med och mår illa (stress?), Ipren vill inte alltid hjälpa:( Men liiite har den hjälpt, så det får man vara glad för:)
Jag känner att det är lite mycket för mig just nu, då menar jag inte hemma utan på jobbet. Detta tar så mycket energi och kraft så allt det där jag skulle vilja göra här hemma varken hinns eller orka göras. Ni kanske känner igen er?
Men men förhoppningsvis blir det snart bättre eller så blir det att gå rätt in i väggen igen. Fast så långt tänker jag försöka att inte gå. Måste ta och vara ledig när kroppen varnar mig.
Nä nu har jag snackat massa trist skit och sånt. Men skönt att ibland snacka av sig lite;)
Tyvärr kommer jag inte hinna att kika in hos er idag men jag får försöka ta igen det en annan dag;)Kram Susanne
15 kommentarer:
Klart att man måste skriva av sig!! Det är ju det som är så bra med att blogga!!
Hoppas att du kan ta det lite lugnare framöver!!
Ha en fortsatt mysig kväll!!
Kram Annika
Du måste vara rädd om dig!
Vill inte att du skall springa in i väggen, det är riktigt jobbigt att komma där ifrån har jag hört. Hoppas aldrig behöva göra det. Men i dagens samhelle är den rätt vanligt tyvärr!
Må så gott ♥♥
Kramar Malin
Bra att kunna få skriva av sig lite;) Måste vara rädd om dig. KRAM
Måste tacka dig för ditt gulliga inlägg igår. Märkligt egentligen hur vi människor funkar, kan du gissa vad jag tänkte när Ulle presenterade oss? Jo, det första som slog mig var, herregud hon är ju snart 40 år och ser sååå ung ut. Själv står jag här med grå utväxter i håret och hamsterpåsar som sakta men säkert söker sig ner mot nyckelbenen. Ska man skratta eller gråta åt hur vi resonerar? Det är ju helt sjukt egentligen.
Hoppas verkligen vi kan träffas igen, hade varit jätteroligt:)
Madonnan tror jag du ska vänta med att måla, tyckte den var jättefin som den var. Ibland kanske man ska "känna in sig" lite, vet för jag rusar iväg själv ibland:)
Inte bra om du känner att du är på väg in i den berömda väggen, du ska lyssna på din kropp, den talar till dig. Jag stoppade själv förra hösten när jag kände att det var på väg att barka hän.
Var långtidssjukskriven i mer än tre år för utbrändhet. Det är snart 9 år sedan och fortfarande svajar det om det blir för mycket.
Nuförtiden känner jag när det är dags att dra i handbromsen och jag VÄGRAR stressa för att andra ska bli tillfredställda. Självklart måste man finnas för sin familj men att offra sin kropp och själ för en arbetsgivare, även om arbetsgivaren är bra, ska inte finnas på kartan.
VÅGA VÄGRA STRESSA (även om det är svårt).
Sköt nu om dig och prioritera BORT stressen men prioritera dig själv och det/dom du mår bra av. Kram Annika
PS Du såg hur gullig ut som helst igår:)
Ibland måste man stanna upp och tänka, vad håller jag på med... Men det är inte lätt när man är mitt i det...
Kram Birgitta
Ja du hjärtat.. Att ta sin kropp på allvar är inget jag är bra på. Men det straffar sig som sagt. Men men, får försöka vara glad och nöjd med sig själv och det man hinner. Man kan inte vra som nån annan. Du är så bäst som du är gumman och hinner de du hinner..
Kram Lisa
Lyssna på kroppen och försök ta det lite lugnare.. Ingen som tackar en för att man jobbar på tills man stupar..
ta hand om dig..
Kram Mia
jag gick in i väggen för 7 år sedan... än idag kämpar jag med att komma ur väggen..har man gjort det en gågn kan man göra det igen... och det var precis det som hände när jag jag miste min make för 7 månader sedan...man måste lyssan på sin kropp och man måste våga söga nej... och bloggen e ju till för att reflektera både skratt och allvar...va rädd om dig...
Visst var jag nervös!Men oj vad bra det gick, kontrollanten tyckte att det var idel välskötta och välmående grisar :)
Klart att man måste få gnälla av sej, och bästa stället är ju här på bloggen, för här kan man traggla på utan att någon avbryter.
Kram på dej
Hejsan! aj aj varningsklockorna ringer.. Försök att bromsa o ta hand om dig! felet med vårat jobb är denna stress o sen alla toppar i bland lite att göra för att sedan bli så mycke så man inte hinner med, sen ska man ge av sig själv jämt o ställa upp! vi kvinnor har en förmåga att ta på oss en florence nightingale roll ;) Lyssna på din kropp o var rädd om dig! kramiz Jessica
Förstår dig prcis, känner likadant dessa sista veckor och då har jag bara mig själv (och din bror) att tänka på. Nä dax att bromsa. Vila nu och låt inte måstena ta över. Kram Ulle
Bra att du vet signalerna, viktigt att du lyssnar på dem också. Tro mig jag har varit där, och hämtar mig aldrig mer till 100 %.
Var rädd om dig!
Kram Pia
Å vännen försök att lyssna på kroppen och ta det lite lugnare!
Tack för dina goa ord hos mig!
Kram Agnetha
Dags att lyssna på kroppen..känner igen symtomen, nu ska jag äntligen ta mig en semestervecka, har inte varit ledig sedan februari, så det blir välbehövligt, ha en skön helg, kram
Ta det lugnt, jobbet får vänta ibland. Att bli utbränd är inget jag rekomenderar för folk, är själv utbränd sen 10 år tillbaka och klara inte stress idag, det blir ett enda virrvarr i huvudet vid sterssiga situationer. Så ta en sak i taget, det du inte hinner med idag , gör de i morgon.
Vi lever baar en gång, så var rädd om dig.
Önskar dig en skön helg
Kram Anneli
Skicka en kommentar