Min pappa ♥

Idag för exakt en vecka sedan gick min pappa bort, 75 år och 5 månader. Han har varit sjuk ett par år nu och haft det riktigt besvärligt. Men trots all värk och allt som han har gått igenom, så har han kommit igen och kämpat på, och framförallt behållit sitt goda humör. Han älskade att dra fräckisar och när han själv tyckte att han sa något riktigt roligt lade han alltid till ett "hmande" ljud. Han log med hela ansiktet och skulle man inte skratta åt skämtet så tittade han alltid på en med sin speciella blick, och blinkande, och  han fick som han ville, ett skratt :)  Åh vad jag saknar ditt leende!

Dom sista åren så har jag emellanåt " tjatat " på pappa för jag ville så gärna att han skulle må bättre. Tex att han skulle äta lite mer, dricka ordentligt, träna sina armar, vara mycket ute m.m Detta tyckte han såklart var lite tjatigt men samtidigt så såg man att han tyckte om att man brydde sig. Varje gång jag "tjatade" sa han : - Ja, lilla gumman. Gud vad jag saknar att få höra: Ja, lilla gumman!

 

Så gott som varje dag kikade jag in till honom där han satt i sin lägenhet. Jag gick dit med mina vovvar som han tycket var så fina. Han matade dom med "gottgott" och genast hade han en hund i knät. Vi pratade en stund om både det ena och det andra och sen gick jag vidare på promenad. Men innan jag gick så fick han sin dagliga kram och han sa alltid " mmm" då. När kramen var klar så sa han: -Då ses vi i morgon va? Och samtidigt det där leendet, som bara pappa kan göra. Åh vad jag saknar dina kramar!

Denna veckan har varit den jobbigaste veckan i hela mitt liv. Jag är som i en bubbla, trög tänkt, darrig och illamående. Ögonen är förtorkade efter allt gråtande.

Jag är helt tom, allt känns meningslöst på nåt vis. Jag älskar dig så mycket pappa ♥ saknaden är redan obeskrivlig. Men nu slipper du kämpa mer och nu kan du ligga på molnen och äta praliner och dricka rödvin. Och bara njuta av livet hur mycket du vill. Älskade älskade pappa, sov så gott ♥♥♥

Din dotter Susanne