söndag 22 augusti 2010

Tack för kramarna.....



Hej!

Tack snälla för era kramar och goa ord. Dom värmde!!!

Jo det var så här:
Jag åkte till jobbet i fredags eftermiddag. Allt var som vanligt, men när jag kom hem vid 21:30 så skulle jag gå upp till övervåningen.
Där står min hund Bella, ingen reaktion alls från henne. ( Hon brukar alltid bli glad och vilja hälsa) Jag ropar högt till henne BELLA men hon reagerar inte alls :(

Hon beter sig mycket konstigt, orolig, springer omkring, flåsar, går konstigt. Jag försökte få kontakt med henne, tänkte hon kanske behövde gå ut.
Men det går inte....

Hon vinglar mer och mer, ramlar. Hon bajsar lite, vinglar och beter sig obehagligt konstigt:(
Hon blir liggandes en stund sen kräks hon. Hon försöker ställa sig men det går inte, huvudet lutar hon nedåt på höger sida. Ögonen kan hon inte ha stilla, dom går från vänster till höger hela tiden. Jag kan inte titta på dom, blir yr av att se ögonen hela tiden röra sig.

Min älskade hund är så sjuk, jag klappar henne hela tiden medans tårarna rinner på mig. Barnen blir lika chockade som jag är. Så maktlös man är:(

Jag kan inte gå ifrån henne, så fort jag försöker så vill hon följa efter och det går inte.....

När någon kommer till henne, klappar henne, pratar med henne så viftar hon på svansen. Tänk att när hon är så sjuk ändå är så go och glad.

Den natten sov jag inte mycket.......

På morgonen ringde jag jour veterinären och fick åka dit direkt. Vi fick bära henne ner för trapporna, in i bilen och in till veterinären :(

Veterinären undersökte henne och konstaterade hjärnblödning. Hon fick somna in och komma till hundhimlen.....
Hon blev 13 år och nästan exakt 3 månader.

Ni kanske tycker att det är knäppt att sörja en hund så mycket, men det gör jag!! Hon har funnits med ända sedan barnen var små.
Sen var hon en väldigt duktig hund, vi tävlade i lydnad och vann första pris. Många många timmar som hon och jag har tränat ihop, men det gav resultat också:)
En hund som har fyllt mitt hjärta med mycket kärlek :)

Nu ska jag inte trötta ut er mer, måste ändå gå och torka bort tårarna nu.

Kram Susanne

15 kommentarer:

Det vita dårhuset sa...

Men nu rinner tårarna på mig med Susanne.... Vet vad du går igenom! Fick leva med min hund i 13 år och dom är en i familjen.
Så fruktansvärt ont gör det.....
Jag kan fortfarande inte ha kort framme på henne för då brister det och det var 4 år sedan =(

Så självklart är det inte konstigt att du sörjer. En familjemedlem är ju borta..

Många kramar till dig Susanne♥♥♥

Jenny sa...

Hej Susanne!
Jag sitter själv här o torkar tårarna efter att ha läst ditt inlägg..har själv förlorat älskade husdjur så jag vet hur mycket man saknar dem och hur tomt det är när de är borta.

Vilket härligt liv Bella hade med er här på jorden, nu får hon leka o busa i hundhimlen istället..

Stor kram!

Sköt om er,

Jenny

Nyanser av vitt sa...

Tänker på dig
Kram Agneta

Lilla hjärtat sa...

Tårarna rinner ner för mina kinder nu. Jag förstår vad du går igenom.Jag säger som Jenny, nu har hon det bra i hundhimlen efter 13 bra år med er.
Sköt om er.
Kram A-K

Hannis sa...

Usch,stackars er och Bella.
Knäpp är du inte som sörjer en hund!
Jag förstår precis och blir alldeles tårögd av att läsa om er Bella.
Skickar massor med kramar/Hannis

Lauras gård sa...

Tårarna rinner på mig med! Jag vet precis hur du känner. Det är klart man sörjer en familjemedlem. Ibland kan man ju till och med komma närmare ett djur än en människa. Skönt att hon fick somna in i lugn och ro. Försök glädjas åt alla de år ni fick tillsammans. Nu springer hon omkring någon annanstans och håller säkert ett vakande öga på er. Stor kram till er, Stina

Vildrosen sa...

Torkar tårar och vet precis hur du känner det...har själv mist en kär fyrbent vän.
Kramar

Petra B. Keramik+Trädgården sa...

Sitter här och tårarna rinner.
En hund är ett familjemedlem precis som katten också, men när vår katt dog grät vi i två dagar,
minst, tänk vår Kennya är redan 8 år, stora hundar sägs blir inte så gamla?, usch, bara tanken gör mig gråta igen.
Varmkram, Petra B.

LenaS sa...

Finaste du, det gör lika ont att mista en fyrbent familjemedlem som en tvåbent de blir en med familjen, skcikar en massa kramisar!
/LenaS

Evelina sa...

Nu började jag gråta! Fy så sorgligt... jag förstår precis hur du känner! Har en flatte som börjar visa på lite ålderstecken, 10 år och jag kan inte gå våra långa promenader mer för han har lite problem med ledbanden! De är ju en fullvärdig familjemedlem som man mister! Kram på dig...

Lilla Lycksta sa...

Tårarna rinner på mina kinder när jag läser det tråkiga som hänt din älskade hund. Våra djur är älskade familjemedlemmar och vi sörjer dem som våra nära och kära. Tänker på dig och sänder en kram.
Camilla

Malin sa...

Men vännen.... Fast än dom är gamla så vill man ju ha dom kvar så mycket längre... Jag tänker mycket på min brors hund också, han var nästan som en i familjen också.... Man får tänka på alla roliga saker man har haft med dem fast det gör ont att dom inte längre finns. Bamse kramar till Er familj!

Malin

Anonym sa...

Fy vad sorgligt! Djuren är ju som familjemedlemmar, ens barn det är inte konstigt att du är ledsen. Tänk på alla fina stunder ni har haft, vilket lyckligt hundkiv!
Kram Susanne
www.pilgarden.blogg.se

Anonym sa...

Hundliv ska det va så klart!
Kram
Susanne

Ljusa Rum sa...

Torkar en tår för dig och din hund! Det var inte längesedan vi fick ta bort vår kära Signe som också blev sjuk. Det blir så ofattbart tomt. Många kramar/Veronica