måndag 8 november 2010

Hej!

Solen skiner härligt idag med.

Jag mår skit och är hemma från jobbet idag. För 9 år sedan gick jag in i den berömda väggen, helt utslagen i 3 månader:(
Jag fick alla symtom som gick att få:

  • svår trötthet
  • Yrsel
  • lock för örat
  • huvudvärk
  • ont i nacke och axlar
  • domning i armen
  • matt
  • hjärtklappning
  • nervös
  • illamående
  • ingen matlust
Det togs en massa prover men dom hittade inget. Detta ledde då till att jag fick svår ÅNGEST, jag trodde att jag hade en hjärntumör, jag mådde ju så dåligt och ändå hittade dom inget fel. Till slut kom jag till en läkare som sa att det är stress jag lider av.
Efter att ha varit sjukskriven i ett halvår, så började jag sakta att komma tillbaka.
Detta är bara en kort version av hur det var på riktigt.

Till saken nu är att jag har inte varit bra på ett tag. Koncentrationen sviktar, tröttheten ökar, yrseln och "konstig" i huvudet känslan har kommit.
Så rädd att jag ska hamna långt ner i skiten igen:( Så nu har jag sjukskrivit mig 3 dagar först, så får jag ta en dag i sänder.
Jag tänker försöka mota detta i tid så jag inte hamnar där igen. Inte är det ju någon som tackar mig om jag jobbar på som vanligt och sen ligger där som ett paket!

Sen blir jag så otroligt trött på folk som säger, jag är utbränd! Hallå, har man varit UTBRÄND så vet man att inte sjutton är man på benen och bara är lite trött.
Nä, här pratar man om helt liggande och helt orkeslös!
Så ni som är lite extra trötta och känner er utarbetade säg: Jag är överansträngd! Och jag säger av hela mitt hjärta, sjukskriv er en vecka och vila upp er!! ♥ Gå inte och kämpa vidare, för det kan sluta mycket illa:(

Min son har ju varit ledig idag, så vi har haft en skön dag. Jag har inte gjort någonting, precis som man ska, men jag har pysslat lite. Eller snarare satt sonen i arbete och jag tittat på;) Så detta blev skapandet idag.

Sen tog vi en liten skogs promenad med vovvarna, finns det något skönare för själen än att gå i skogen?
Nu ska jag gå och lägga mig och vila en stund igen. Hoppas ni får en trevlig kväll!

Kram Susanne

19 kommentarer:

Malin sa...

Hej Vännen!

Mem kära du... Låter inte alls bra! Nu måste du verkligen ta hand om dig!!! Vist kan man känna sig stressad och trött i dagens samhälle, både som mamma, fru och arbetare som desutom skall fixa och greja. Man skall vara så ducktig på ALLT!!! Att folk går in i väggen är lite av en följd av allt detta.... Hua, det hoppas jag att du slipper igen.

Önskar dig lugn och en trevlig vecka! Och du, tack snälla för dina ord inne hos mig! Det känns lite bättre nu, träffade goa hunden i lördags hemma hos bror min. Gissa om hon blev glad. Hade gärna provat natur produckter och kollat om man klarade av alergin bättre. Men så känner jag att sonen som fått sånna exem kan jag inte besluta över att ha kvar godingen. Så för hans skull så är det bättre att vi träffar hundarna när vi hälsar på. Käns tråkigt nu när vi änligen fick bestämt att vi skulle ha hund, efter allt funderande i över ett års tid..

Många kramar Malin

hemma hos lilla mej sa...

Ja det lät inte skoj att du inte mår bra .Bra att du tar en dag i taget.Hoppas att det går över så du får må bra.Önskar dej en skön kväll rara du.Styrkekramar Rita ♥

Vildrosen sa...

Ta det lugnt och ta hand om dig själv. Hoppas det är övergående och du mår bättre snart.
Kramen

Jasminen på landet och mina ps alster sa...

Fy låter inte kul,får hoppas att vilan gör det bättre.
Ha en härlig vecka.

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det är väl så att man går i det längsta, när jag läser dina symptom blir jag lite rädd. Jag är så stressad så jag hyperventilerar eller så glömmer jag andas helt känns det som. Ska läsa allt du skrev igen, så bra att du lärt dig lägga i bromsen. Ta det lugnt och bara vara det är bra medicin. Roligt att du är med i utlottningen också, så fin länk du har gjort.
Kramar
AnnaMaria

Lilla Kullan ♥ sa...

Nää, fy vad jobbigt. Det tar ju så lång tid innan man kommer ur det där.
Var rädd om dig gumman!
Kram Stina

Det vita dårhuset sa...

Oh fialotta..... Vet vad du går igenom! Jag var inte plakat men det var INTE långt ifrån! det jobbigaste för mig var att ingen tror att man är dålig. Men, du ser ju så glad och pigg ut....
När jag var som värst hade jag lust att slänga ut näven!
Tyvärr är det ingen sjukdom som syns på utsidan.

Jag var till läkaren idag och tog en massa prover.
Har länge haft konstiga symptom så jag hoppas det är något "fel" så jag kan korrigera med lite medicin.
Annars är jag rädd att kroppen har sagt ifrån :(
Jag vill inte ens tänka på vad folk kommer att säga om jag skulle bli sjukskriven igen...lagom till jag ska börja jobba :/

Nä usch och fy för denna tråkiga sjukdom som tar över allt fler av oss!

Hoppas verkligen att du frisknar på dig vännen!

Kramar från mig

Cilla sa...

Ååååå vad det gör ont att läsa & jag kan bara säga att jag lider sååå med dig & förstår till 100 vad du pratar om...
Har även jag varit "frisk" i ett par år men började för ett par veckor sedan känna mig "konstig" igen...
Tryck för bröstet & tunga halva andetag är nu tillbaka och jag bara hatar det!!!!
Jag skickar såååå många tankar & kramar till dig...
Kram Kram Cilla
Ps.har du facebook??

Nyanser av vitt sa...

Bra att du tar det lugnt och lyssnar på kroppen. Tack för din fantastiskt fina kommentar. Blev jätteglad.
Sköt nu om dig ordentligt
tänker på dig
kram Agneta

Ett Vitare Hem sa...

Åh vännen har också varit där, inte bara en gång utan ett par gånger då jag haft svårt att lyssna på kroppen, vill så mycket mer än jag kanske borde dessutom har jag ju värken (fibro och ryggskada) som jag behöver ta hänsyn till inte alltid så lätt, skönt att du kände nu att du behöver varva ner!
Ha en fin dag!
Kramis/Lena

Maria sa...

Hej!

Grattis till vinsten hos Hanna :)
Glad att du vann, så jag hittade hit.

Det du skrev i ditt inlägg, fångade min uppmärksamhet.
Jag lider sen 5 år tillbaka av ångest. Jag fick ett återfall i januari i år och i juni var det dags igen. Så jag har varit sjukskriven hela sommaren. Nu är jag igång på 75%.
Det är skönt att finna andra som lider av samma sak eller vet hur det är att leva med detta.
Det är hemskt, det är inte bara att ryka upp sig som en del tror.
Jag är glad att jag hitta hit! Kram Maria

Cilla sa...

Ta det lungt gäller även dig rara ;0)
Sök på Cecilia Andersson Vellinge på mig...
Kram & var rädd om dig

Torparfrun sa...

Låter inte alls bra att du börjar känna av symptomen. Klokt att du försöker "mota olle i grind" så att säga. Inget är ju viktigare än våran hälsa!

Hoppas att du snart känner dig bättre!

Massor med kramar

Torparfrun

Anneli sa...

Hejsan.

Blev ledsen när jag läste ditt inlägg, vad du måste kämpa!
Inte bara mot dina symtom utan även ( som vanligt när man är sjuk) mot alla oförstående människor!
Det tar så mycket kraft som man istället skulle behöva till att komma på fötter igen.

Men du verkar klart medveten om att du måste bromsa i tid,jätteviktigt att inte bara köra på och ryckas med i stressen.

Jag tror du fixar det denna gång för du vet så väl vad du ska göra!
Tänk lite egoistiskt och ta hand om dig!

En promenad i skogen och umgänge med familjen, det gör gott.

Ha det fint,
Kram Anneli.

Hanna sa...

Hej Susanne!
Jag såg att Maria 'skvallrat' redan :) Kanske en liten vinst kan pigga upp din dag... kika in till mig ;)
Hoppas du snart mår bättre!!

Kramar, Hanna

Maria sa...

Det glädjer mig att du gillar min blogg! Du är så välkommen igen..

Det är bra gjort av dig att kunna "bromsa" i tid, det har jag inte lärt mig ännu.
Kram!

Anonym sa...

Hej Susanne!
Läser det du skriver och kan bara råda dig att försöka ta hand om dig själv. Jag känner igen det du skriver, har själv kämpat med samma sak i snart ett år och vet vad du går igenom, man lär sig med tiden att hantera detta och det viktiga är att man lär sig att ta en dag i taget.
Vill gärna tipsa dig om en bra bok att läsa när du känner att du orkar..."Fri från stress med Mindfulness" av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron Ragnar.
Tro mig, det kommer att hjälpa dig på vägen när du är redo.
Många kramar från Eva

Sirpa sa...

Grattis till vinsten hos Hannas!
Ha en skön kväll!
KRam Sirpa

Camilla Holmberg sa...

2004 blev jag skitdålig och fick diagnosen utmattnigsdepression och jag kan bara instämma med det du säger Susanne...jag måste vara så jäkla försiktig nuförtiden ,är så livrädd för att hamna där igen.
Har man varit där så vet man att det är inget som man tar lätt på

Var rädd om dig Susanne!
KRAM