måndag 15 mars 2010

Beslutsångest

Min älskade bästa vän!!

Tänk om du kunde prata
bara svara
så jag visste
vill ju ditt bästa

alltid så glad
lycklig
tröstande
trofast

du är min bästa vän!! Älskade Bella......

Jag har varit iväg till veterinären idag. Visade upp knölen min vovve har vid ögat. Ögat har börjat rinna nu, så det besvärar väl henne lite.


Farbror djurdoktorn tyckte ögat såg bra ut, inte irriterat ut. Han kunde lätt ta bort knölen, sa han.
Han undersökte Bella och allt verkade bra. Han frågade om hon mår bra m.m
Ja hon mår bra men hon har svårt att gå ner för trapporna. Hon är ju 13 år i maj.
Om han skulle ta bort knölen så måste han söva Bella. Det är nu jag kommer till mitt svåra beslut!
Veterinären sa att om Bella är frisk för övrigt så går det nog bra att söva henne men jag kan ju inte lova till 100%.
Suck.....
Så sa han golden retriever brukar bli mellan 10-13 år. Så hon är ju gammal med rätt så pigg.

Hur ska jag göra???? Jag vill inte att hon ska lida med sin knöl, men gör hon det?
Tänk om du kunde svara :( bara säga JA eller NEJ..... älskade Bella
Tänk om jag opererar henne och hon dör på operationsbordet.
Eller gör det något om knölen är kvar dom månaderna hon har kvar att leva?
Suck........
suck......
så svårt detta är:(
Nu är jag rätt trött efter att först varit på jobbet och sen åkt 4 mil ena vägen till veterinären. Sen var jag orolig också, vad han skulle säga.
Kom hem vid 18 tiden och satte mig här.
Nu ska jag göra läxor med barnen och sätta mig under filten.
Ha en bra kväll!

Kram Susanne

3 kommentarer:

Lauras gård sa...

Stackare vilket svårt beslut! Om hon verkar lida av knölen skulle jag ta bort den. Har du tur finns hon med er något år till. Men jag förstår att det är svårt. Det är ju risker med att söva med tanke på åldern. Jag hade i alla fall tagit bort den om det irriterar Bella. Men det är du som känner hunden och kan känna av hur hon mår. Hon är så fin! Kram till er båda Stina

Hagbacken sa...

Usch så sorgligt :( Varken KAN el VILL råda dig till något, TYVÄRR....det där måste du komma fram till själv, vilket beslut du ska ta...

Lycka till, tänker på dig....

Kram!

Anonym sa...

Fy ja vad ska man säga i en sådan här situation man vill ju dom ska må bra men samtidigt vet man inte hur det ska gå.